Ibland kan jag må så jäkla bra, vara nöjd med allt och allmänt bra. Jag kan vilja stanna där, pausa tiden och umgås med dom jag mår bra med. Men så är ju inte verkligheten..det är så himla lätt att ramla över kanten och må hur dåligt som helst! Tycka allt är kasst och gråta sig till sägns tycka allt är skit.
Men å andra sidan man kan ju inte uppleva det bra om man aldrig har upplevt något dåligt. Man kan aldrig må bra om man aldrig mått dåligt.